Home » Homosex » Rei x 2 Extra (Ryou & Shizuka)

Rei x 2 Extra (Ryou & Shizuka)

Posted in Homosex

Denna historia tillhör Rei x 2 serien men är fristående och kan läsas eller oläsas utan att missa något från huvudberättelsen. Den här berättelsen utspelar sig ca 20år innan den nuvarande berättelsen.

Hamasaki Ryou:

Jag fick syn på honom på vägen hem från ett möte, med portföljen under ena armen och händerna i fickorna. Jag skulle fylla tjugo samma år och pressen hade ökat avsevärt. Det var olikt mig att bry mig om sådant som inte angick mig men jag valde ändå att närma mig honom. Han satt lutad mot ett staket vid vägkanten. Det blonda håret var långt, slingorna glänste gyllene i solen. De blå ögonen var fixerade vid en myra som släpade något över vägen. Han var stilig, rent av vacker, trots smutsen i ansiktet och de slitna kläderna. Han log vänligt medan han iakttog myrans kamp. Han såg upp när jag närmade mig, han lade fingret över läpparna och nickade mot myran. Jag satte mig på huk bredvid honom och följde också jag myran med blicken. Efter en halvtimme eller så nådde myran gräset och försvann bland stråna.
“Vad gör du här ute?” frågade jag honom utan att egentligen bry mig om svaret.
“Min flickvän slängde ut mig från vår gemensamma lägenhet och nu har jag ingenstans att ta vägen.” svarade han lugnt, rösten var förvånansvärt mjuk och behaglig. Jag stirrade på honom, han bar fortfarande samma vänliga leende. När jag studerade honom närmare upptäckte jag hur tunn han var, något som inte passade med resten av hans kropp.

Det var inte likt mig men Koushirou hade uppfostrat mig att hjälpa dem i uppenbar nöd så han fick följa med mig hem. Han fick låna badrummet och mina kläder. Han fick stanna i huset medan han letade efter jobb och nytt boende. Efter någon vecka hade han fått jobb men en ledig lägenhet var svår att hitta. Det var bostadsbrist och nybyggen kostade avsevärt mycket mer än det var värt. Efter ett månad spelade det plötsligt ingen roll längre. Hans närvaro hade blivit en del av min vardag.

Hanami Shizuka:

Hamasaki-huset var byggt i gammaldags stil med traditionella detaljer som tilltalade mitt arkitekt hjärta. Tack vare Ryou lyckades jag få fast anställning på en arkitektfirma. I början klagade han på hur lång tid det skulle ta för mig att hitta en egen lägenhet men en dag tystnade hans klagomål. Det tog liksom slut. Det var som vi ingick vapenvila. Trots det stora huset bodde det bara några enstaka städare och en chaufför där utom vi två. Ryou köpte ofta mat eller beställde från restauranger. Det hade inte tagit lång tid att förstå vilken stor arbetsbörda han hade. Jag kände inte till så mycket om hans omständigheter men eftersom jag ofta var hemma tidigt började jag ta mig för att laga mat. Det gjorde mig alltid väldigt glad att se hur han glatt åt av maten jag lagat. Jag vet inte vem det var som började röra sig först men en kväll när vi satt tillsammans på soffan i allrummet, böjde vi oss mot varandra och mötes i en kyss.
Det var första gången jag fick höra talas om den unika tradition som bjöd de unga arvtagarna att äkta en annan man.

Jag funderade på saken i flera månader, vände och vred på det hela. Utan släktingar skulle det inte komma några protester därifrån. På jobbet fanns det redan ett samkönat par och en transvestit, så där skulle det inte bli några problem. Sedan var det offentligheten, det skulle inte bli någon hemlighet precis. Media skulle vara inbjuden till både trolovningsceremonin och bröllopet. Därefter lade jag undan alla bekymmer och började räkna upp fördelarna. De avgjorde hela saken. Jag hade bestämt mig.

Hamasaki Ryou:

Vår första gång var en vecka innan trolovningsceremonin. Jag hade studerat in i minsta detalj om samlag mellan två män, trots det var jag så nervös när det begav sig att jag skakade när jag tog av honom kläderna. Han log sitt vänliga, varma leende. Med darrande händer drog jag honom till mig i en kyss. Han lade sina armar om mig och svarade kyssen. Kyssarna vi utbyte blev mer och passionerade. Vi lyckades knappt landa på sängen i vår upphetsning.

Han flämtade och höll tillbaka sina stön med händerna över munnen medan jag förde mina fingrar in och ut ur honom. Samtidigt som jag använda tunga och mun på hans varma kön. Jag använde rikligt med lubrikator, en speciell sorts olja för sex mellan män. Det gjorde mina händer hala och när jag använde fingrarna för att vänja honom blev och den platsen hal. Han hög tag i mitt hår med ena handen.
“Kom nu,” sade han grötigt. “Annars kan jag inte hålla tillbaka mycket längre.”
Jag torkade av mina händer på en förbered handduk och plockade fram en kondom. Han lade sin hand på min och skakade på huvudet bestämt. Jag nickade till svars, rösten bar inte. Försiktigt lyfte jag hans höfter mot mig, han log sitt varma leende något snett, nickade och blundade.
Vi skrek båda rätt ut när jag gled in i honom. Det var ett kort överraskat skrik, jag bet i ihop tänderna och gled längre in. Jag kunde se hur han flämtade medan han knep ihop ögonen. Det var hans hand på min arm som hindrade mig från att avbryta det hela.
“Är du okej?” fick jag fram.
“Det känns bara konstigt, det gör inte ont.” lyckades han få fram till svar. “Så sluta inte!”
Jag använde min hand över hans kön, med fasta, rapida rörelser strök jag över hans hårdhet. Samtidigt rörde jag mina höfter i minimala rörelser. Vi såg in i varandras ögon, sträckte oss efter varandras händer och kom tillsammans när våra finger spetsar nådde varandra.

Hanami Shizuka:

“Det handlar inte om att följa traditionen, Ryou!” sade jag enträget. “Det handlar om att jag vill ha ett barn tillsammans med dig!”
Vi hade haft diskussionen nästan varje dag de senaste två veckorna. Det närmade sig ett år sedan vi hade genom gått ceremonin som förenade oss resten av våra liv. Jag visste att påtryckningarna om en arvtagare var stora och att det var därför han var så tveksam. Han lyssnade som alltid lugnt och sansat på vad jag hade att säga för att sedan komma med ett välgenomtänkt motargument. Jag visste att jag var envis i den här frågan men jag ville verkligen hitta ett barn som vi skulle kunna älska och vårda tillsammans. För mig var det inget hinder att barnet skulle sakna blodsband med mig.
Jag satte mig på golvet nedanför honom och såg upp i hans ansikte. Hans blick var fylld med den kärlek han kände för mig, det var en blick jag kunde förlora mig i. Ingen hade älskat mig så mycket någonsin. Jag gav honom min bästa leende.
“Jag älskar dig, Ryou.” sade jag enkelt. Han suckade, blundade, lade handen över ögonen och nickade till sist. Jag sträckte mig uppåt och vidrörde hans läppar, jag hade vunnit.

Redan nästa dag åkte vi ut till ett barnhem som låg lite utanför staden. Hemmet var en stor villa med mycket trädgård. Flera barn var uti i trädgården och lekte vilda lekar. När vi gick uppför grusgången mot ingången kom en liten pojke på högst två år gående mot oss. Han var mörkhårig men hade ett par stora, vackra, blå ögon. Utan att tänka mig för sträckte jag mig ner och plockade upp honom. Han strålade mot mig och skrattade överlyckligt, jag blev alldeles varm i hjärtat när jag såg på honom. Ryou sträckte fram en hand och rufsade om pojkens hår. Pojken skrattade genast och lutade sig mot honom, Ryou fångade honom och fick en fåraktig min i ansiktet. De andra barnen var så försjunkna i sina lekar att de inte noterade oss.

När vi satte oss i bilen för att åka hem satt Rei i mitt knä och utforskade allt med sin klara, blå blick.

Hamasaki Ryou:

Det var inte uppenbart först, bara små detaljer. Ett visst sorts rörelsemönster, samma sort leende, saker som verkade härmade. Men när Rei blev arg och fick exakt samma min som Shizuka, som aldrig hade blivit så arg på Rei, då ansåg jag att det var dags att ta upp saken. Han funderade på saken ett tag och samtyckte sedan. För att vara rättvisa skickade vi in hårstrån från oss båda två utöver Reis. Resultatet kom tillbaka en vecka senare, det var Shizuka som öppnade kuvertet. Han bleknade märkbart över vad som stod. Jag såg upp från barnsängen där pojken sov.
“Det…det står…” stammade han. “Det står att Rei är min son!”
Han stirrade förstummat på mig, han verkade till och med rädd. Han studerade mitt ansikte som om han försökte utröna huruvida jag var på väg att få ett raseriutbrott eller inte. Något vått föll på min hand, med en chock insåg jag att jag grät. Stora, tunga tårar. Shizuka blev ännu blekare, jag reste mig, han skyggade men stod kvar. Han hoppade till när jag slog armarna om honom. Jag var glad, oerhört glad. Varje dag kunde jag hålla den lilla pojken i mina armar och kalla honom min son. Varje skulle jag kunna veta att han var barnet av dem person jag älskade mest av allt i den här världen. Så jag var glad, gladare än någonsin i mitt liv. Jag kysste Shizuka och började till hans stora förvåning tacka honom.

“Det verkar som hon fick veta att hon var gravid veckan innan hon slängde ut mig.” sade han och höll fram skeden med mat till Rei som slukade den glatt. “Hon valde att genomgå graviditeten men när Rei väl var född ville hon plötsligt inte ha honom och lämnade honom för adoption. Eftersom fadern var okänd valde man att lämna honom till barnhemmet.”
“Där vi av en strålande slump plockar upp honom och tar med honom hem.” sade jag.
“Det sammanfattar det hela precist.” sade han och höll fram en ny sked med mat åt pojken. Efter några eftersökningar var det det enda vi hade fått fram. Shizuka kände ingen bitterhet emot sin förre detta flickvän, som han sade, det ordnade sig ju till det bästa tänkbara.
Jag plockade upp den andra skeden och höll fram en bit mat åt Rei, han skrattade förtjust och grabbade tag i skeden. Matbiten ramlade på golvet och skeden stoppade han i munnen. Shizuka skrattade varmt och tog skeden från honom samtidigt som han kysste honom. Vi talade inte om Shizuka som Reis far, istället talade vi om vår son. Vi log mot pojken som strålade mot oss.

Hanami Shizuka:

Det var en strålande dag i slutet av sommaren, Rei hade hunnit bli fyra år gammal. Vi hade bestämt oss för att åka ut på en utflykt bara vi tre. Huset var mer välfyllt med flera anställda till hushållet än vad det hade varit när vi först träffades. Rei var full av förväntat och hade svårt att vara stilla. Han tjatade på oss att vi skulle skynda oss på. Eftersom jag var den med mest tålamod var det jag som fick klä vår ivrige son. Ryou sträckte fram handen som Rei rusade fram och tog den innan han började dra honom ner för gången mot vägen. En av pigorna hade lämnat en matkorg vid grinden, Rei undersökte nyfiket innehållet. Vi väntade på att chauffören skulle köra fram bilen så att vi kunde åka till stationen. Samtidigt som det kom en bil åkandes fick Rei syn på något på andra sidan vägen. Under de få korta sekunder vi inte var uppmärksamma började han springa över vägen. När jag fick syn på honom var han redan halvvägs över vägen medan bilen kom i full fart. Jag tvekade inte för en sekund utan kastade mig mot den lilla pojken, jag han precis sluta honom i mina armar innan det hördes en öronbedövande smäll och en skärande smärta genomsyrade min kropp.

Hamasaki Ryou:

Mitt hjärta frös fullkomligt, jag kunde inte röra mig ur fläcken. I några korta sekunder var det som om de båda svävade innan bilen for in i dem med en fruktansvärd smäll. Den bromsade in några meter längre ner. Föraren staplades sig chockat ut ur bilen. Jag stirrade på scenen framför mig under ett hjärtslag innan jag rusade fram.
“Shizuka! Rei! SHIZUKA! REI!” ropade jag, min röst var gäll. Rei reste sig klumpigt från Shizukas famn, han hade blod på sig och hade några få skrapsår men verkade annars oskadd. Ett tjut välde upp ur min strupe när jag såg närmare på Shizuka. Han hade ett stort sår i pannan, det blödde från hans bröst. En tunn rännil av blod rann från hans mun.
“Shizuka, Shizuka, Shizuka…” jag upprepade hans namn desperat. Rei verkade förstå att något allvarligt hade hänt för att han satt helt stilla.
“Ryou…” kom det svagt från Shizukas läppar. Han sträckte sina blodiga armar mot mig, jag lyfte upp honom i min famn. “Jag älskar dig, Ryou. Jag älskar dig och Rei. Ni är det bästa som kunnat hänt mig. Ta hand om honom.”
Han hostade kraftlös och höjde en kraftigt darrande hand mot min kind, tårarna rann ner ohämmat. Jag kunde inte få fram något, mitt hjärta var i panik. Han log kraftlöst sitt varma leende.
“Jag älskar dig, Ryou. Jag älskar dig så mycket,” mumlade Shizuka. “Jag hade hoppats att aldrig behöva lämna dig.”
Hans hand gled ner från min kind och föll ner mot marken. Det rann fortfarande blod från såret i bröstet. Jag var fullständigt kall. Plötsligt blev himmelen mörk och stora droppar började falla mot marken.
Jag öppnade munnen och gav ifrån mig ett avgrundsvrål medan jag höll kroppen av min älskade hårt emot mig medan tårarna föll från mina kinder. Rei verkade till sist ha förstått att något var fel och började vrålande gråta mot den likgiltiga skyn.
Shizukas kropp kallnade i mina armar medan ambulansen anlände. Jag visste redan klart i mitt hjärta att jag aldrig skulle älska en annan människa så som jag älskat honom. Jag plockade upp vår son och höll mina armar beskyddande om honom. Om det så skulle kosta mig allt skulle jag garantera lyckan för det barn som Shizuka älskat så högt att han hade gett sitt eget liv för att rädda det.

Slut.

[Rei x 2 fortsätter som vanligt, detta var bara ett sidospår om Reis far och Shizuka. Hoppas ni tyckte om den. Fortsätt gärna läsa om Rei och Rei-chan.]

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading ... Loading ...
Author:

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.