Home » Homosex » Rei x 2 (Del 9)

Rei x 2 (Del 9)

Posted in Homosex

Fortsättning från Rei x 2 (Del 1-8)

Kanagi Rei:

Rei rättade till min slips och drog lite i min krage, hans blå ögon var fokuserade. Till sist så verkade han nöjd, han log stort mot mig och kysste mig lätt. Det var en vana han hade tagit för sig. När helst han kände för det gav han mig en lätt kyss, oftast på munnen men ibland på andra ställen. Jag hade inget emot det men det fick mig att rodna något fruktansvärt. Varje gång log han och kysste mig en gång till. Det var tur för mig att min rodnad inte märktes så väl för den som inte kände mig. Kuroda-san knackade på dörren för att se om vi var klara. Vi följde med honom ut till bilen. Rei var klädd i en svart, stilig smoking. Den förstärkte hans redan attraktiva drag, jag hade svårt att hålla min blick från honom och det tror jag att han visste. Själv var jag klädd i en kostym i vitt och silver, det gjorde mig enormt nervös, minsta fläck skulle synas direkt och kläderna var bara lånade.
Vi färdades genom staden, ljus från bilar och lyktstolpar flackade förbi. Det skulle hållas en stor fest på ett hotell i utkanten av staden, Rei hade insisterat på att jag skulle följa med. Det var väldigt svårt att neka honom något, han hade gjort otroligt mycket för mig och jag tyckte helt enkelt fruktansvärt mycket om honom. Helt naturligt hade han lagt armen om min midja medan vi satt i limousinens baksäte. För honom var det självklart att röra vid mig. Så jag gjorde honom gärna till viljes. Vi stannade utanför hotellet och klev ut, byggnaden var enorm. Den såg mer ut som ett palats än som en övernattningsplats. Jag började känna mig smått illamående och började önska att jag var någon annanstans. Rei lade sin hand om min arm och ledde mig in i byggnaden.

Hamasaki Rei:

Jag ledde honom till den stora festsalen, det syntes att han var nervös. Han var blekare en vanligt och jag kunde känna hur han skakade lätt. Innan vi kom fram drog jag med honom in i en nisch som hade skymmande draperier. Jag lade mina armar honom, drog honom till mig.Precis som jag hade hoppats på slappnade han av och lutade sig mot mig. På impuls böjde jag ner huvudet och kysste honom. Inte de lätta kyssar jag hade börjat ge honom till vardag, utan en djup kyss med tunga. Han slöt ögonen och klamrade sig fast vid mig samtidigt som han svarade på kyssen. När vi släppte taget om varandra var han rosig om kinderna, jag torkade han mungipa, kysste honom på pannan. Han nickade och vi fortsatte till salen.
Rei-chan flämtade högt när vi kom ut på trappavsatsen, salen var grandios med höga marmor pelare, röda draperi och högt valvtak. Trappan var bred, en lång matta täckte stegen hela vägen ner. Han tog ett hårt tag om min arm och svalde djupt. Salen var fylld med ett mjukt sorl, flera huvuden vändes när de noterade oss.
“Du behöver inte vara så nervös,” sade jag. “De flesta här är i vår egen ålder.”
“Och det ska få mig att känna mig bättre hur då?” frågade han dämpat medan vi tog ett makligt kliv i taget. Eller ja, jag gick makligt. Rei-chan stirrade ner i mattan och tog ett försiktigt steg i taget.
“Hela festen är för att arvingarna till företagare ska lära känna varandra och träna sig på socialt uppförande. Det finns några vuxna i närheten men annars ska de klara sig själv.” svarade jag. “Vilket betyder att du inte behöver oroa dig för att göra bort dig.”
Han såg klentroget på mig innan han pustade lättat ut. Vi hade nått foten av trappan. Genast kom fem-fyra stycken unga män framspringande. De hade gjort så stora spektakel av sig själva att det var löjligt. När de kommit närmare stannade de tvärt och stirrade med uppspärrade ögonen på den unge mannen vid min sida. Rei-chan såg helt enkelt fantastisk ut. Jag hade upptäckt en tid tillbaka att Rei-chan inte hade något förtroende för sitt eget utseende. Kavajen han hade på sig var vit med krage i silver och detaljer i guldtråd. Skjortan han hade under var i ljusgrå silver. Kostymbyxorna var också de vita. De ljusa kläderna mattade av hans egen blekhet, vilket fick hans drag av framträda bättre. Det blonda håret hängde fritt, några teser av luggen skuggade hans mörka ögon. Linjerna var jämna och regelbundna. Han hade dessutom en vana att slå ner blicken något vilket fick honom att se förförisk ut. De fylliga läpparnas ljusrosa färg var den sista accenten som fullkomnade hans utseende.
Att de andra hade stannat tvärt var inte förvånande, till skillnad från deras prålighet var den utsökta enkelheten i hans kläder slående.

Kanagi Rei:

Det snurrade i mitt huvud när Rei äntligen lade armen om mina axlar och lede mig tillbaka mot den monstruösa trappan. Kvällen hade varit fylld med samtal och introduktioner. Alla, exakt alla, hade reagerat likadant när Rei hade presenterat mig. De rykte till och skrattade lite nervöst när vi delade namn. Annars hade sett på mig med illa dold svartsjuka och i vissa fall även hat. Det fick mig att känna mig ynklig och rädd men även stött. Jag hade inte gjort något som förtjänade sådana känslor.
Han stannade till vid foten av trappan, eftersom han hade armen om mina axlar stannade jag också, vred på huvudet och gav mig en väl synlig kyss. Det blev knäpptyst i salen. Det var inte den lätta sortens kyss han gav mig ibland, den här kunde ingen misstolka. När vi kommit upp för trappan och bortom synhåll lösgjorde han sig och vände sig mot mig som om han förväntade sig en örfil. Hans skamfyllda uppsyn fick det att brista för mig, jag slog mina armar om hans hals och pressade mina läppar mot hans. Hur skulle jag någonsin kunna låta den här personen gå? Det fanns inte en chans att jag skulle låta honom hitta någon annan, det fanns ingen chans för att jag någonsin skulle klara av att lämna honom! Tårar fyllde mina ögon, det gjorde ont i bröstet. Inte en plågsam smärta, en känsla så ljuv att det gjorde ont ropade inom min kropp.
Jag älskade Rei, jag älskade honom så fruktansvärt mycket att jag kände mig beredd att göra allt för aldrig någonsin behöva lämna hans sida igen. Med läpparna pressade mot varandra hade vi armarna slutna om varandra, fullkomligt uppslukade till den grad vi inte längre kom ihåg var vi var.

Fortsättning följer…

[Här avslutas Rei x 2 (Del 9). Det är roligt att se att det är många som läser, jag tackar er allesammans. Fortsätt läsa för att få veta hur det går för dem.]

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading ... Loading ...
Author:

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.