Home » Homosex » Rei x 2 (Del 8)

Rei x 2 (Del 8)

Posted in Homosex

Fortsättning från Rei x 2 (1-7)

Hamasaki Rei:

“Hur är det med honom?” frågade jag så snart läkaren kom tillbaka till väntrummet. Det var ett stort och välkänt sjukhus med gott rykte. Läkaren var en äldre men försvinnande hårlinje. Eftersom min familj hade en egen läkare hade jag aldrig åka till sjukhuset för egen del. Nu var situationen en helt annan. Jag mådde fortfarande illa av oro.
“Han är kraftigt nedkyld men har inga frostskador. Ni kan ta hem honom så snart han har vaknat.” sade läkaren. Jag trodde inte mina öron, stod karlen framför mig och sa…
“Men han slog i huvudet och var medvetslös vem vet hur länge!” sade jag desperat. “Ni kan väl inte bara skicka hem honom innan ni vet att han är okej?!”
“Du får nog svårt att hitta ett sjukhus som är seriöst beredda att ta in honom,” svarade läkaren. “Han har skyhöga sjukhusskulder vet du.”
Jag stirrade klentroget på honom. Var det här orden från en läkare på det mest anrika och väl ansedda sjukhuset i staden? Det kändes som en kall hand kramade om mitt hjärta när jag tänkte på att Rei-chan var i händerna på dessa människor. Då hördes en mer än välbekant stämma.
“I mina öron låter det som ett försäkringsbolags försök att kringgå lagen genom att lura ett okunnigt barn.” sade min far där han kom gående genom väntrummet mot oss. Det var som all spänning rann av mig i ett slag. “Jag betalar för räkningen denna gång så gå och se till att pojken är i ordentligt skick, skicka inte heller hem honom innan det är helt säkert att han klarar det. Sedan kan vi ta dusten med försäkringsbolaget.”
Läkaren öppnade munnen för att säga något men verkade känna igen min far och bestämde sig för motsatsen. Muttrande gick mannen tillbaka genom korridoren till rummet där Rei-chan var. Min far såg på mig med medkänsla, till min förvåning lade han sin hand mot min kind.
“Det verkar faktiskt som du verkligen älskar honom,” mumlade han tyst, jag insåg bestört att det rann tårar ned för mina kinder. Med ett ordlöst gnyende kastade jag mig i min fars famn och grät på riktigt för första gången på flera år. Han slöt bara armarna om mig och lät mig gråta ut utan att säga något eller göra något. När mina tårar stillats uppmanade han mig att skynda till Rei-chans sida.
“Det är där du ska vara.” sade han.

Kanagi Rei:

Det jag såg när jag slog upp ögonen var så välbekant att jag ville gråta. Den första tanken jag fick var att de senaste månaderna bara hade varit en dröm och att jag hade varit på sjukhuset sedan dess. Sedan såg jag Reis ansikte. Då grät jag på riktigt. Stora, tunga tårar av lättnad föll nedför mina kinder. När han placerade en öm, försiktig, kyss på mina läppar försökte jag lyfta mina händer för att svara honom och upptäckte att det gick inte. Rei verkade förstå och tog försiktigt min närmaste hand i båda sina. Det var då jag noterade bandagen på mina händer och kom ihåg vad som hade hänt. En sprängande huvudvärk talade sitt tydliga språk. Han kysste försiktigt min hand, blicken med vilken han såg på mig var orolig men också otroligt varm. Det var som någon hade tagit alla de känslor han hade för mig och pressat in dem i ögonen. De var röda i kanterna, som om han hade gråtit.
Några läkare i sina vita rockar kom in och gjorde flera kontroller. De beslutade att jag skulle stanna över natten.

Det var en lättnad att komma hem på eftermiddagen nästa dag. Det var Kuroda-san som kom och plockade upp mig. Han såg menande på korridoren som gick till det rum jag delade med Rei. Efter att ha tagit av mig skorna skyndade jag mig bortåt. Han hade ryggen mot och såg mig därför inte när jag kom in i rummet. Som av en nyck bestämde jag mig för att överraska honom, på tysta fötter smög jag framemot honom. Han hade precis tagit av sig överdelen på skoluniformen och stod med bar överkropp. Till skillnad från mig var han bredaxlad och hade en mycket stadig rygg, han var inte grov men stadig. Det såg ut som han hade precis lagt händerna på byxknappen när jag lät mina armar glida in under hans och tryckte mig mot honom. På ett ögonblick frös han till, jag kunde inte se hans ansikte men misstänkte att han hade ögonen slutna. Något han brukade göra när jag råkat skrämma honom. Han slappnade dock av lika fort som han hade spänt sig. Jag lutade mig mot honom och slöt mina ögon. Min kind låg mot den nakna huden av hans rygg. Han lösgjorde sig lite, vände sig och slöt mig i sina armar. Hans nakna armar var varma mot min kropp. Jag blundade fortfarande, helt tillfreds.

Hamasaki Rei:

Det kändes som ett år sedan jag hade hållit honom i mina armar. Även om jag visste om att det inte ens hade varit två dygn så var det ändå betryggande att ha honom så nära igen. Jag hade känt hans hud direkt för några veckor sedan men han hade aldrig kommit så nära mig förut. Jag fick ett plötsligt infall och drog mig bakåt så att jag kunde sätta mig på sängen. Men jag drog inte ner honom i mitt knä som jag brukade, istället drog jag honom till mig och begravde mitt ansikte mot honom. Hans fingrar gled igenom mitt hår, bandagen var borta. Jag såg upp i hans mörka ögon, ett bandage var fortfarande lindat kring huvudet men i övrigt var han faktiskt okej. Han mötte min blick och drog utan ett ord av sig sin egen tröja. Trots att kylan i rummet var påtaglig stod vi (i mitt fall satt) med bara överkroppar. Ett egendomligt begär kom för mig. Jag tryckte pannan mot hans nakna hud, gled ner tills jag hade min mun vid hans byxlinning. Knappen var redan uppknäppt men gylfen var fortfarande uppdragen. Fortfarande med armarna om honom drog jag ner dragkedjan på gylfen, jag tryckte mitt ansikte mot det mjuka under hans kalsongtyg. Rei-chan hoppade märkbart till. Jag kunde känna hur hans kön började styvna av den oväntade upphetsningen. Försiktigt gned jag mig mot den hårdnande bulan i hans skrev. Med tänderna drog jag ner kalsongerna, med händerna drog jag ner hans byxor. Han skakade, händerna darrade snodda som dem var i mitt hår. Jag öppnade min mun och lät hans kön glida in i min mun. Rei-chan gav till ett rop av häpnad som slutade i ett halvkvävt stönande. Mina händer låg om hans höfter, hans händer knöt sig om tofsar av mitt hår. Jag lät min tunga smeka hans undersida, kysste, sög och lekte med tungan. Längst ut på spetsen, längst in mot roten. Det började trycka vid mitt eget skrev, med en fumlig hand knäppte jag upp framsidan på mina byxor. Handlingen av att ha honom i min mun hetsade upp mig mer än vad jag hade trott.
“Re…Rei…R…e…imm…” flämtade Rei-chan och gav till ett nytt stönande, hans knän darrade, han verkade ostadig. För varje sak jag gjorde flämtade han ännu häftigare och stönade ännu högre. “Reim…mm…hah…inte mer, inte mer! Jag…kan…inte…kommer.”
Hans kön darrade till i min mun som ögonblicket där efter fylldes med en bittert smakande vätska med slemmig konsistens. Ändå var det nog för att jag skulle få en egen orgasm i samma sekund det landade på min tunga. Rei-chan sjönk utmattat ner i min famn, hans händer krampade om mitt hår, jag fångade och slöt honom i mina armar. Han lutade huvudet mot min axel och släppte långsamt mina hårteser. Armarna lät han falla till en omfamning. Vi var helt enkelt lyckliga över att kunna vara tillsammans. Det hade trots allt varit mycket, mycket nära ögat.

Fortsättning följer…

[Här avslutades Rei x 2 (Del 8). Vart kommer deras förhållande ta vägen? Och hur många fiender kan man egentligen ha? Fortsätt läsa för att få veta. Om ni lämnar kommentarer kan jag förbättra mig ännu mer. Tack så mycket för att ni läser.]

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading ... Loading ...
Author:

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.