Home » Homosex » Rei x 2 (Del 6)

Rei x 2 (Del 6)

Posted in Homosex

Fortsättning från Rei x 2 (Del 1-5)

Hamasaki Rei:

Det svaga månljuset strömmade in från en glipa i dörren till den ödelagda korridoren. Trots att ljuset var svagt lyckades det ändå lysa upp rummet och fylla det med ett underligt dis bestående enbart av ljus. Rei-chan andades tungt med jämna, djupa andetag. Han sov, hans huvud vilade på min arm och han hade huvudet begravt mot min axel. Jag hade båda armarna om honom, höll honom ömt emot mig. Hans fingrar slöt sig då och då om tyget på min pyjamaströja. I det svaga månljuset blev hans blonda hår nästan självlysande. Madrassen låg inte ens framme längre, vi hade helt enkelt upptäckt att den var i vägen. Den senaste veckan hade det blivit naturligt att sova tillsammans. Det slog mig varje gång jag hade armarna om honom, hur tunn han var. Det var inte bara det att han inte verkade lägga på sig, hans kroppsbyggnad var slank med smala axlar och smal midja. Jag hade begravt min näsa i hans hår och drog in dess doft. Det kanske var ren inbillning men för mig så stod det alltid en väldoft om Rei-chans kropp. Exakt vad det var som doftade kan jag inte svara på, det var en doft som bara han hade.
Jag låg vaken utan att kunna somna, med honom i mina armar så blev verkligheten väldigt påtaglig. Det var fortfarande svårt att förstå alla dem känslor som fått oss att hamna där vi var nu. Någonstans kände jag också en viss skuld, om inte Rei-chans föräldrar hade gjort det de hade gjort skulle vi aldrig ha mött varandra. Jag var arg på dem för deras agerande, samtidigt kunde jag känna en skamsen tacksamhet eftersom det hade tillåtit mig att möta honom. Han rörde sig lite och makade sig ännu närmare mig. Ingen av oss hade nog räknat med att vi skulle hamna i den här situationen, trots att jag hade kämpat mot traditionen var jag nu tacksam för den. Rei-chan lade sina armar om mig och drog sig ännu närmare, fortfarande i djup sömn. Jag kysste honom på pannan, precis vid hårfästet. Han var den som förvånade mig mest, jag hade aldrig i mina vildaste drömmar kunnat tro att han skulle acceptera mig så lätt. Dessutom så genuint! Jag flyttade på arm så jag lägga den om hans rygg och tryckte honom mot mig. Mina ögonlock blev tunga och jag kunde känna hur jag flöt iväg mot sömnen.

Kanagi Rei:

Alla samtal tystnade när vi klev igenom klassrumsdörren den morgonen, alla vände sig om och såg på oss. De flesta verkade slappna av när de upptäckte att det var vi, andra skruvade besvärat på sig. Maki satt uppe på sin bänk med en tidning i handen, från formatet såg det ut att vara ett kändismagasin. Uppenbarligen hade han läst något från den innan vi kom.
“Är det sant att du har hittat en partner, Hamasaki?” ropade han. Rei höjde på ögonbrynen och gick obesvärat fram till sin plats.
“De ska då alltid överdriva,” svarade han. “Jag har hittat en pojkvän, vi är i partners än. Det blir vi inte förrän ett offentlig tillkännagivande.”
Jag sjönk ner på min plats, Rei förmåga att alltid hålla huvudet kallt och inte få panik var imponerande. Det skulle mycket till för att få honom ur balans, jag kunde känna hans blick i nacken och rodnade. Jag var väl medveten om att jag var en av få som kunde få honom ur balans. Några av tjejerna i klassen gick fram till mig för att prata, jag var den enda av killarna i klassen som tjejerna verkade känna sig bekväma med att prata med. För bara ett halvår sedan skulle jag förmodligen uppskattat situationen. Nu störde jag mig på den.
Vår hemklasslärare kom in för att ta närvaro och ta upp viktig information. Alla satte sig och dagen började.

Hamasaki Rei:

Så snart vi kom hem slogs Rei-chan ner på golvet och började läsa på inför morgondagens lektion. Jag hade upptäckt tidigt att han tyckte om att ligga före i skolarbetet, eftersom han sällan tillät sig göra något annat innan han var klar hade jag börjat ta upp samma vana. Vi satte tysta en stund medan vi läste igenom våra läroböcker. Mitt i så lade han plötsligt ner boken och stirrade fundersamt in i väggen. Eftersom det var väldigt ovanligt slog jag igen min egen bok och skulle precis till att säga något.
“Vet du hur Shizuka-san fattade beslut om att bli Ryou-sans partner?” frågade han plötsligt och vände sig till mig. Jag blinkade till förvånat och kliade mig fundersamt på kinden.
“Min far pratar väldigt lite om Shizuka med mig och jag kommer inte ihåg särskilt mycket. De var redan ett par när de adopterade mig.” svarade jag. “Men jag vet att Shizuka var min riktige far.”
Rei-chan höjde förvånat på ögonbrynen, jag log lite snett. “Innan min far träffade honom var Shizuka tillsammans med en kvinna men hon dumpade honom plötsligt och slängde ut honom från lägenheten där de bodde.” Han hade rest sig och satt nu istället på golvet nedanför mig. “Min far hittade honom och tog in honom, lite mer än ett år senare blev de partners. Efter något år så beslutade de för att det var dags att adoptera den pojke som skulle fortsätta Hamasakis linje, mycket på Shizukas begäran. Så de åkte till ett barnhem utanför staden där de mötte mig, jag kanske var två år. De fattade tycke för mig och jag fick följa med dem hem. Min far tyckte, efter att ha iakttagit mig några månader, att det fanns likheter mellan mitt och Shizukas beteende som inte bara kunde förklaras med att jag härmade honom. Så trots att jag inte liknade honom så bestämde de sig för att begära ett gentest.”
“Det var positivt?” frågade Rei-chan. Jag nickade.
“Det visade sig efter lite eftersökningar att Shizukas förre detta tjej hade slängt ut honom när hon upptäckte att hon var gravid varav hon lämnade mig på barnhemmet efter att jag blivit född.” sade jag. “Det var verkligen en otrolig slump att de hittade till barnhemmet där jag fanns och adopterade just mig. Man skulle kunna tro att min far skulle bli arg men istället blev han väldigt glad över att kunna ha Shizukas barn som sin son.”
“Hur dog han? Shizuka-san?” frågade Rei-chan.
“Det kommer jag faktiskt inte ihåg, jag vet att det var en olycka av något slag och att jag var inblandad men mer än så kommer jag faktiskt inte ihåg.”
Han såg på mig när jag slutat tala, utan ett ord lutade han sitt huvud mot mitt knä. Han lade armen mitt ben, fortfarande inte utan att säga ett ord. Det fanns något märkligt tröstande i den tysta gesten. Jag strök honom över hans blonda hår.
“Läxorna?” frågade jag.
“Det här är viktigare,” svarade han.

Fortsättning följer…

[Ni har läst Rei x 2 (Del 6) fortsätt läsa fortsättning och glöm inte att läsa de föregående delarna. För den som undrat så är Rei bådas förnamn, därav titeln på berättelsen. Nästa del kommer inom kort.]

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading ... Loading ...
Author:

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.