Fortsättning från Rei x 2 (Del 1-4)

Kanagi Rei:

Det var med nervösa steg jag följde efter Kuroda-san genom korridoren. Trots att jag hade bott hos Rei i lite över två månader fanns det delar av huset jag ännu inte hade sett. Jag visste inte riktigt vem det var jag skulle möta men jag kände på mig att det var en viktig person. Kuroda-san stannade utanför en dörr och knackade innan han sköt upp den. Jag svalde nervöst och klev in, dörren stängdes bakom mig. Rummet var enkelt inrett med två soffor i mitten, emellan dem stod ett litet bord. Längst bort i rummet stod ett skrivbord, alldeles framför ett stort fönster som försåg rummet med det mesta av dess ljus. Längs ena väggen stor en stor bokhylla fylld med tjocka volymer. På golvet mitt emellan soffgruppen och skrivbordet satt en medelåldersman på en sittdyna. Han vände sig inte om när jag kom in i rummet. Jag noterade en sittdyna bredvid honom och gick dit för att sätta mig. Efter en sekunds tvekan sjönk jag ner på knä så att mannen hade sidan mot mig. Då först såg jag vad han tittade på, det var ett fotografi av en ung, mycket vacker, man. Mannen på fotot kändes märkligt välbekant.
“Jag hörde att det var Rei som tog in dig,” sade mannen framför mig lågmält, jag hoppade till av förvåning och nickade kort. Han suckade lätt och såg intensivt på fotografiet. “Vad har ni för relation?”
Jag kände hur mina kinder började flamma generat. “Vi har inte specificerat den än.” sade jag tyst och tänkte på det som hänt ett par dagar tidigare. Till min förvåning nickade mannen bara tankfullt, jag hade väntat mig en utskällning eller något ännu värre.
“Men ni vet vilken sorts relation ni skulle vilja ha,” konstaterade han kort. Jag såg ner i golvet med blossande kinder och nickade. Han hade ännu inte sett på mig. “Det är nog upp till dig i så fall.” Mitt huvud for upp förvånat. Hur kunde det vara upp till mig? Mannen vände sig då mot mig för första gången. “Du känner till Hamasakis tradition?”
“Rei har nämnt den men inte riktigt förklarat den.” svarade jag.
“I århundraden har Hamasaki ingått äktenskapsliknande förbund mellan sonen i huset och en annan man.” förklarade den äldre mannen. “Från de att de både officiellt tillkännager sin avsikt att ingå i förbundet har de en sorts trolovningsperiod som sträcker sig från den närmaste födelsedagen till samma födelsedag ett år senare. Innan trolovningsperioden kan de fortfarande bryta upp utan några konsekvenser. Den som avgör huruvida relationen ska offentliggöras är ingen mindre än den person som Rei önskar ingå förbundet med.” Han tystnade. “För sexton år sedan väntade jag på samma svar. Shizuka svarade inte innan han hade tänkt igenom saken ordentligt och övervägt alla konsekvenserna. Jag råder dig att göra det samma.”

Något förvirrad och med frågor snurrande i huvudet sköt jag upp dörren för att gå in i Reis rum. Han satt som vanligt med en bok i knät på sängens kant, han såg upp när jag stängde dörren. Genast lade han undan boken och vinkade åt mig att komma närmare. Jag gick fram och ställde mig framför honom, han slog armarna om mig, drog mig närmare sig. Det kändes märkligt betryggande att ha honom så nära, frånvarande strök jag händerna genom hans mörka hår. Jag hoppade till när han lyfte upp min tröja och kysste mig på magen.

Hamasaki Rei:

Jag lät mina händer försiktigt stryka hans lena hud medan jag placerade kyss efter kyss på hans mage. Kyssarna var lätta, mina läppar vidrörde precis och inte mer. Mina armar slöt sig om honom och jag drog honom till mig i en kram. Han hade sina händer i mitt hår och rörde dem spontant. Jag såg upp på honom, han var svagt röd om kinderna som om han var generad men ändå tillfreds. När han upptäckte att jag tittade på honom böjde hans sig ner och kysste mig på munnen. Den var prövande, som för att pröva att det var okej. Eftersom jag inte gjorde något motstånd tryckte han läpparna lite hårdare mot mina. Jag drog ner honom till mig på sängen, halvt sittande, halvt liggande. Han lyfte själv upp sin ben och jag följde efter, med baksidan av mina fingertoppar strök jag längs med hans kind innan jag kysste honom.
Långsamt sträckte han ut armarna och lade dem och min hals. Jag omfamnade honom och lät min tunga långsamt glida mellan hans läppar i en djup kyss. En hand lät jag smeka hans kind och hals, han blundade i välbehag. Han drog efter andan varje gång jag rörde vid honom, hans händer gled ner längs mitt bröst och in under min tröja. Jag lät min egen hand glida innanför hans kläder, smekte honom varsamt på den lena huden. Det började stramma åt fram på mina jeans, Rei-chan såg på mig med beslöjad blick. Utan att tveka lät han en av sina händer glida ner till min byxlinning. Han knäppte upp knappen och drog ner gylfen, med lätt darrande hand satte den mot bulan under mina kalsonger. Han slickade sig nervöst om läpparna, hans ögon hade en hungrig glöd över sig. Långsamt strök han handen mot bulan, trycket var jämnt, precis lagom hårt. Ett stönande slapp ut genom mina läppar. När hans hand gled innan för kalsongerna mot mitt bultande kön kysste jag honom, våra tungor smekte varandra.
Hans hand var försiktigt när den smekte mig längs med toppen, han lät handen glida ner längs skaftet mot roten. Jag svettades och andades tungt, lät min egen hand leta sig ner till Rei-chans byxlinning. Han ryckte till när jag rörde vid honom, en högt stönande bröt fram mellan hans läppar. Under höga flämtningar och skrovliga stönanden lät vi våra händer smeka varandra. Koncentrationen räckte knappt till för något annat. Vi såg varandra i ögonen, pressade våra läppar mot varandra innan vi kom i häftiga skakningar. Jag kollapsade ovanpå honom, plötsligt helt slut. Han lade sin lediga hand i min nacke och lutade hakan mot mitt hår. Vår andning var flämtande, som om vi hade sprungit flera mil utan paus. Jag var vagt medveten om att vi fortfarande hade varandras händer innan för byxlinningen. Men känslan som kom av att bara vara varandra nära gjorde den saken helt ovidkommande.

Fortsättning följer…

[Detta var Rei x 2 (Del 5). Vad kommer hända när omvärlden börjar få upp ögonen för deras relation? Fortsätta läsa för att få veta. Tack alla som läser den här berättelsen, lämna gärna kommentarer och hjälp mig att bli ännu bättre på att skriva!]