Home » Homosex » Rei x 2 (Del 13)

Rei x 2 (Del 13)

Posted in Homosex

Fortsättning från Rei x 2 (Del 1-12)

Kanagi Rei:

Jag såg ner i min skvalpande spegelbild medan jag snurrade lätt på glaset. Det var någon konstig orange delikatessdryck som jag inte gav mycket för. Kvällen till ära var jag iförd en silverfärgad kavaj och mörka kostymbyxor. Över allt omkring mig stod uppklädda människor och samtalade om obegripligheter. Ingen försökte ens föra ett samtal med mig. Rei var försenad och Ryou-san hade bett mig att åka i förväg. Kuroda-san hade lämnat av mig innan han hade åkt för att hämta Rei. Eftersom jag bar en inbjudan blev jag insläppt men det var uppenbart att ingen kände igen mig och de flesta struntade i mig. Några iakttog mig nyfiket, de försökte komma underfund med vem jag var. Jag suckade djupt och sippade på mitt glas, jag grinade illa av smaken och ville ställa glaset ifrån mig.
“Den är fullkomligt avskyvärd, eller hur?” hörde jag en mörk röst vid mitt öra. Mina läppar drogs upp i ett leende, den rösten skulle jag känna igen var som helst. Jag vände mig mot talaren och log varmt mot honom. Rei blinkade, tog glaset ur min hand, tog en klunk, gjorde en min och stoppade en passerande servitör.
“Hämta alkoholfritt vitt vin till mig och min vän,” sade han, servitören tog glaset och försvann iväg. Sedan vände han sig mot mig igen och gav mig en stor kyss på munnen. Plötsligt blev det tyst omkring oss, även om de inte hade känt igen mig hade de definitivt känt igen Rei. De började vrida sig mycket besvärat. Han blinkade åt mig och lade sin arm om mina axlar.
“Fördelen med Hamasaki, man kan vara öppen utan ramaskri.” sade han glatt, jag började skratta och lutade mig något mot honom. Servitören kom med två glas fyllda med vitt vin. Vi tog ett varsitt glas och slog dem lätt mot varandra. “Bättre! Mycket bättre!” utbrast Rei. “De ska alltid köra med något konstigt skit.”
Jag var egentligen inte särskilt förtjust i de här tillställningarna inom societeten. Det var mängder med rävspel och skådespel för galleriorna. Så kände jag en välbekant blick på mig. En yngling i min stod och stirrade på mig med fullkomlig avsky i blicken, han verkade vara med ofta på den här sortens tillställningar men hans attityd irriterade mig. Om han ville mig något kunde han väl komma och säga vad.
“Jag måste gå och prata några människor, vill du följa med?” frågade Rei, jag skakade på huvudet. Han nickade och gav mig ytterligare en kyss, lite längre den här gången, innan han gick iväg. Han hade varit borta några sekunder när jag plötsligt blev omringad av en massa människor som ville prata med mig. Rei såg sig om över axeln och gav mig en ursäktande min innan han själv blev fångad.

Ett par timmar senare hade jag lyckats komma undan genom att hitta en avskild korridor. Korridoren var mörklagd med stora, höga fönster längs med gången, månen var nästan full och lyste upp hela gången. Det bleka, vita ljuset sänkte allt i svart och vitt. Jag såg på det skinande klotet, månljus hade alltid haft förmågan att lugna ner mig.
“En skönhet om dagen och en gudinna om natten, i månens ljus visar hon sitt rätta ansikte. Av överjordisk skönhet skall hon förtära alla i sin väg.” rösten överraskade mig, jag vände mig mot talaren. Det var ynglingen som flera gånger hade stirrat på mig med avsky. Hans röst var ljus, nästan barnslig. “Aldrig har jag mött någon som passar så väl i månljus. Skimrande hår som blir nästan självlysande i månens sken.”
Han var klädd i kläder som såg ut att komma från sjuttonhundratalet, ljusbrunt hår och söta men alldagliga drag. Blicken med vilken han såg på mig var allt annat än söt. Avskyn var så uppenbar att det var obehagligt att vara nära honom.
“Har jag förargat dig på något vis?” frågade jag förorättat. Han höjde på ögonbrynen.
“Till och med din röst har skönhet! Är det med den du har förfört Hamasaki-sama?” frågade han med oberörd stämma. Jag stirrade på honom i vantro, var det det handlade om? Rei?
“Jag har inte förfört någon, det behövdes inte.” svarade jag. “Är det någon som blivit förförd är det jag. Och jag lät honom göra det!”
Hans blick blev nedlåtande, munnen vreds i ett hånfullt leende, han vände sig mot fönstren. “Du är verkligen patetisk. Så många som villigt slänger sig för hans fötter, ivriga att vara honom till lags och du talar om för mig att det var Hamasaki-sama själv som förförde dig? Hamasaki-sama som tidigare inte haft något som helst intresse för män. Eller kvinnor!”
Nu var hans ögon fyllda av rent, blint hat. Med en snabb rörelse kastade han något i ansiktet på mig, det landande med ett lätt plaskande på min kind. Det luktade konstigt och gjorde mig märkligt yr.
“Kan inte jag ha honom, ska du inte heller få honom!”
Det var det sista jag hörde innan det slocknade för min blick.

Hamasaki Rei:

Det hade gått ett par timmar redan sedan jag kom och jag började redan bli uttråkad. Därför bestämde jag mig för att lämna tillställning medan jag fortfarande kunde vara hövlig. Det gällde bara att hitta Rei-chan. Trots att jag såg mig om i rummet och frågade efter honom var det ingen som verkade veta var han var någonstans. Några hade sett honom med det var mer än en timme tidigare.
“Jag såg honom senast i korridoren,” hördes en pojkaktig röst bakom mig. “Han följde med några män in i ett oanvänt rum.”
Nu kände jag igen honom, Minoru, den andre sonen till direktören över Touzaka koncernen. De hade försökt vinna över mig i åratal, för att förena Touzaka och Hamasaki. Eftersom jag hade visat alla ointresse hade de misslyckats. Personligen tyckte jag hemskt illa om Minoru, jag fann honom självupptagen och bortskämd.
“I vilken korridor? Till vilket rum?” frågade jag misstänksamt.
“Det med en massa fönster, månljuset är starkt där. Det var något rum längs med korridoren. Jag brydde mig inte om vilket.” svarade han.
Jag tyckte fortfarande det lät misstänkt med valde ändå att uppsöka korridoren. Det luktade kemiskt och några fläckar på mattan talade om varifrån stanken kom. Jag kände på dörrarna tills jag kom till en som var låst. Utan att tveka sökte jag upp vaktmästaren och bad om nyckeln, när jag hade fått den skyndade jag mig tillbaka. Jag låste upp dörren och kastade mig in. En rörelse i ena hörnet fångade min blick. Där satt han, Rei-chan, blek i månljuset och utan en tråd på kroppen.

Fortsättning följer…

[Här avslutas Rei x 2 (Del 13), vad är det som hänt Rei-chan. Hur kommer Rei reagera. Trolovningsceremonin närmar sig med allt fler fiender omkring. Kan deras kärlek stå emot? Fortsätt läsa för att få veta. Tack som alltid alla som läser. Några delar är redan över 2000, kanske blir det fler. Kommentera gärna de delar ni läser ofta!]

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading ... Loading ...
Author:

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.