Hem » Homosex » Rei x 2 (Del 12)

Rei x 2 (Del 12)

Postad i Homosex

Fortsättning från Rei x 2 (Del 1-11)

Hamasaki Rei:

Jag lade märke till hur han bleknade bara ögonblick innan han började falla till golvet. Mitt rop skar genom rummet, utan tvekan rusade jag fram till honom. Tobi-san hade lyckats fånga honom och lägga ner honom försiktigt. Det tisslades och tasslades omkring oss, just då struntade jag fullkomligt i vad folk trodde och tänkte om mig.
”Rei. Rei! REI!” ropade jag och skakade hans axel, han var fortfarande fruktansvärt blek. Jag kände paniken stiga i strupen när han inte reagerade eller vaknade. Då kom en kvinna fram till oss. Hon böjde sig ner och lade en hand på hans panna, hon krusade pannan bekymrat.
”Låt oss flytta honom till en litet mer undanskymd plats. Han verkar ha svårt att andas och att minska stressen hjälper.” sade hon, Tobi-san lade en hand på min axel och jag lyfte upp honom i min famn. Vi tog med honom till en skuggad plats under andra våningens inomhusbalkong. Kvinnan lade sin sjal som kudde på en bänk.
”Lägg honom där, se till att han ligger på sida.” sade hon. Jag gjorde som hon sa, tårarna hotade att välla upp i ögonen men jag bet mig i läppen och tvingade tillbaka dem. Med försiktig hand strök jag hans kind. Kvinnan satte sig bredvid mig, tog hans ena hand och lade sin egen på hans handled. ”Hans puls är normal och andningen verkar återgå till det normala.”
Tobi-san lade sin hand på min axel, han verkade förstå vad som pågick i mitt inre.
”Gå tillbaka till festen Rei-kun. Jag förstår om du är orolig för honom men Reiko-san är en utomordentlig läkare. Om någon kan hjälpa honom är det hon. Vi kallar på dig om han skulle vakna upp, du har en uppgift som Hamasakis arvtagare. Glöm inte det.” sade han.
Jag kramade Rei-chans hand, han hade börjat få tillbaka färgen i ansiktet, nickade och reste mig. Folk stirrade i smyg på mig. Mannen i den kanariegula kostymen hade gömt sig, förmodligen var han rädd. Jag var onekligen arg på honom. Vem hade bett honom att avslöja för alla närvarande att Rei-chan var tonåringen från Sommarskandalen? Ingen gick fram för att prata med mig, det behövdes inte. Det räckte än så länge med att jag syntes, jag saknade ändå förmåga att fatta beslut.
Det var då jag noterade några pojkar i min egen ålder, jag kände igen dem. De hade, förmodligen efter påtryckningar från deras fäder, gått på charmoffensiv varje gång de såg mig. Eftersom jag hade motsats mig traditionen innan jag mötte Rei-chan hade de misslyckats fatalt. Deras uppsyn var mörk, de blängde på mig med ohämmat hat. En av dem hade en märklig min, innan jag hann analysera den högg plötsligt Reiko-san tag i min arm.
”Kom kvickt!” sade hon.

Kanagi Rei:

Jag kunde inte se, jag kunde inte andas, en svart monster täckte min blick, konstiga ljud fyllde mina öron. Något höll fast min arm, jag försökte tafatt dra mig loss. Paniken steg som en bubbla och hotade att kväva mig. Jag sa något, ett mummel, ett ord eller namn, det nådde inte mitt medvetande. Så simmade Reis ansikte fram inför mina ögon. Jag slet mig loss från det som höll mig och kastade mina armar om hans hals. Min hjärna nåddes av den fasta känslan från hans kropp under mina armar, doften från hans kropp, värmen från hans kropp. Han var verklig.
Plötsligt kunde jag inte mer och tårarna började falla i en strid ström. Rei lade sina armar om mig, han hyschade inte lugnande, istället tryckte han mig mot sig. Jag kunde inte minnas hur vi tog oss därifrån. När jag började uppfatta mer av omgivning var vi redan i bilen på väg hem. Rei sade inget eller frågade ingenting, han plockade av mina kläder och hängde en badrock om mig. Sedan lede han mig till badrummet, han tvättade av mig och sig själv. Det var först när vi satt tillsammans i badkaret som verkligheten hann ifatt mig. Kinderna brände och kändes stela efter alla tårar som hade runnit ner för mitt ansikte. Jag satt lutade mot Reis axel i det varma vattnet, han hade sina armar om mig och sin kind lutad mot min panna. Jag kände hur han slöt sina armar ytterligare om mig, han hade lagt märke till att jag hittat tillbaka. Hade situationen vart en annan hade vår position förmodligen varit fruktansvärt eggande. Nu var det bara lugnande. Hans nakna kropp var inte främmande, skillnaden mellan våra kroppars värme försvann av de varma vattnet. Jag lät honom lyfta mig ur badet och torka min kropp.
En stund senare kröp vi ner tillsammans i sängen. Normaliteten i den handlingen fick all oro och smärta att flyga sin kos. Jag behövde inte längre vara rädd. Med Rei vid min sida kändes det som det inte fanns något som skulle kunna hota mig. Jag lade huvudet mot hans bröst, han lade sin arm om min rygg. Med sin andra han drog han upp täcket. Snart hade jag glidit ner i sömnen.

Hamasaki Rei:

Några dagar gick, jag hade bestämt mig för att inte ta upp händelsen. Vi visste trots allt orsaken båda två och det fanns ingenting att göra åt saken. Det hade hunnit bli vinterlov och ett par dagar innan jul. Snön yrde utanför och kylan i huset var påtaglig. Extra element hade ställts in i varje rum med det räckte föga. Jag hade kurat ihop mig under det tjocka täcket på min säng. Eftersom städarna ogillade att man låg i sängen med kläderna på hade jag tagit av mig allt utom kalsongerna. Det var fortfarande ljust ute. Jag ryckte till när kall luft svepte över mig, Rei-chan såg frågande på mig med täcket lyft i ena handen.
”Vad gör du?” frågade han konfunderat.
”Flyr kylan!” svarade jag.
”I underkläderna?”
”Städarna ogillar att man har vanliga kläder under täcket.” sade jag och huttrade.
”Åh,” sade Rei-chan och släppte täcket. Jag hörde prassel från kläder, en stund senare hade han kravlat in under täcket han med. ”Helt klart bättre!”
Jag kunde inte låta bli att skratta, jag slog armarna om honom och gav honom en högljudd kyss. Hans nakna hud låg mot min nakna kropp, jag kysste honom ömt. Han tog sina händer, slöt dem om mina ena arm och förde den ned längs hans kropp. Jag satte andan i halsen när jag kände den nakna huden av hans kön mot min hand. Han lade en tub i min hand och såg djupt in i mina ögon.
”Jag vet något som gör oss ännu varmare,” sade han.

Han stönade och gnydde när jag rörde mig, han flämtade medan han sökte ut mina läppar för fler kyssar. Hans ben var i ett saxgrepp om min rygg, hans armar höll ett järngrepp om min hals. Vi svettades häftigt och andningen var rapid. Njutningen sköt genom våra kroppar från den punkt där de var förenade. Vi såg på varandra med febriga ögon, fyllda av begär.

Fortsättning följer…

[Detta var Rei x 2 (Del 12), det förflutna börjar komma ifatt Rei-chan och jagar honom allt hårdare. Samtidigt möter de båda allt starkare motstånd. Kan Rei vara tillräckligt stark för att möta alla fiender som står i hans väg? Fortsätt läsa för att få veta. Lämna gärna kommentarer och tack för att ni läser.]

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading ... Loading ...
Skribent:

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.