Home » Homosex » Rei x 2 (Del 11)

Rei x 2 (Del 11)

Posted in Homosex

Fortsättning från Rei x 2 (Del 1-10)

Kanagi Rei:

Vi satte oss nervöst ner på kuddarna framför Ryou-san, det strömmade ljus från fönstret bakom honom vilket fick honom att framträda som en mörk skugga. Vi satt rakryggade båda två, formell seiza, med händerna på knäna. Jag svalde ner en stor klump, trots att jag redan hade beslutat mig tog det emot att berätta det för den här mannen. Hamasaki Ryou var en man med enorm pondus, hans närvaro förmådde ta över ett helt rum även om han stod tyst i ett hörn. Jag visste att han iakttog oss, det kändes som minsta svaghet så skulle han sära på oss för alltid.
“Så du har bestämt dig?” sade Ryou-san och vände sig till Rei.
“Om den ger mig det jag önskar mig allra mest kommer jag välkomna traditionen fullhjärtat och fullfölja dess villkor!” svarade han, hans far nickade eftertänksamt och vände sig till mig.
“Som jag sade förut är det upp till dig hur er relation kommer att betraktas,” sade han. “Jag kommer inte hindra er om ni vill fortsätta ett ytligare förhållande. Men det skulle bara bli temporärt och du skulle inte kunna stanna här.”
Rei började resa sig argt, jag lade en hand på hans arm. Han såg på mig och sjönk tillbaka ner på dynan. Jag hade inte vänt bort blicken från Ryou-san, trots att det var svårt att se hans ansikte behöll jag en stadig min. Det kramade nervöst om mitt hjärta.
“Jag har bestämt mig,” sade jag. “Jag vill spendera resten av mitt liv tillsammans med Rei. Så länge jag får göra det bryr jag mig inte om något annat!”
Det kändes att Rei såg på mig, det tog hela min koncentration att inte rodna, för den blicken kände jag mycket väl. Hans far spände ögonen i mig och suckade sedan uppgivet.
“Jag undrar om det är ödet för alla som ger sig i lag med Hamasakis arvtagare.” vi såg förvånat på honom, han log snett, reste sig och ställde sig framför tavlan som föreställde Shizuka-san. “Min fars partner hette Katagiri Koushirou, de träffades på universitetet och blev tillsammans. Efter ett halvår tillkännagav de att de tänkte fullfölja traditionen. Koushirou var en hårdför person men mycket varm, min far älskade honom djupt. Hanami Shizuka och jag hade bara känt varandra några månader när han sade att han ville spendera resten av sitt liv med mig.”
En skugga av sorg drog över Ryou-sans ansikte.
“Så vitt jag vet har det alltid blivit så och så vitt jag vet har paren alltid hållit ihop in i det sista.” han såg på oss. “Reis födelsedag är om två månader, om du vill ändra dig är det inom den tiden. Där efter är ni officiellt trolovade, vilket vi också kommer gå ut offentligt som traditionen bjuder. Tills dess ger jag er tillåtelse att presentera varandra som ett par.”

Hamasaki Rei:

Jag slog armarna honom så snart vi kom in i mitt rum. Han skakade märkbart, men han bar ett lättat leende. Lättnad sprudlade i min egen kropp, jag kunde inte låta bli att skratta, det var som att gått på lina över ett stup. Det gick inte att vara stilla, jag kunde inte sluta röra vid honom, flytta min händer än dit och än dit. Rei-chan kunde bara stå och stirra stumt. Jag började nästan skratta åt hur olika våra reaktioner var men känslan var den samma. Jag tog hans huvud i mina händer och kysste honom.
Det var som allt bara rann av oss och vi kunde äntligen slappna av. Han slog armarna om min hals, pressade sina läppar mot mina och öppnade munnen på vid gavel. Vem det var som började dra i den andres kläder gick inte att säga, när vi nådde sängen hade ingen av oss några kläder kvar på kroppen. Han satte sig grensle över mig, och lät sina spröda vackra händer vandra längs med min kropp. Han andades tungt av upphetsning. Mina händer låg om hans midja, de strök linjerna längs med hans lår och tillbaka upp till midjan. Med ett lätt gnyende böjde hans sig ner och kysste mig. När han reste sig så följde jag efter, jag kysste hans hals, lät mina händer smeka hans rygg.
Trots att vår upphetsning var tung ville vi ta tillvara på varje ögonblick, varje stund och varje känsla medan vi drunknade i njutning från varandras kroppar.

Kanagi Rei:

Jag var redigt nervös, det var inget snack om saken. Till skillnad från den anslutning av ungdomar vi hade vart på tidigare var den här festen en riktigt societetsfest. Jag hade redan sett fem skådespelare jag kände igen och tre skådespelerskor. För att inte tala om alla direktörer och politiker som fyllde salen. Rei förde mig vant och samlat genom salen, presenterade mig för några människor, samtalade med dem några minuter och sedan vidare. Han hade hela tiden armen om min axel när han ledsagade mig genom salen, för mig var det en livlina. Jag vet iförd samma utstyrsel som på sammankomsten för ungdomar i societeten, Rei var klädd i en mörkblå kostym som matchade hans ögon.
Det gick inte att undgå att lägga märke till hur många det var som iakttog oss när vi rörde oss från person till person. Det var som det gick en våg i ett väldigt hav, med huvuden som vreds åt vårt håll. Jag visste att det inte var armen om min axel som drog blickarna till sig, gesten hade visat sig oväntat vanlig. De flesta blickarna var direkt på mig.
“Det finns en person som jag gärna vill att du möter,” mumlade Rei i mitt öra och nickade mot en äldre herre. “Han är en gammal vän till min far, vi har frekventa samtal.”
Mannen vände sig mot oss när vi närmade oss, Rei lösgjorde sig från mig och gav den äldre mannen en varm kram.
“Tobi-san,” sade han till mannen och visade på mig. “Jag vill presentera dig för någon. Det här är Kanagi Rei, en mycket intelligent och nära vän.”
Tobi-san gick med käpp fram till mig och såg uppskattande på mig. Han gav mig ett varmt, faderligt leende, nästan omedvetet gav jag honom en lika varmt leende tillbaka. Jag kunde se Rei le mot oss, jag förstod att han var glad att vi kom överens.
“En sån här fin ung man inte vara vem som helst,” sade den äldre mannen. “Eller hur, Rei-kun.”
“Det stämmer.” svarade Rei. “Han är Midorigaokas bästa elev i hela landet.” Han blinkade åt mig. “Vi ska trolova oss på min artonårsdag.”
Ett mummel spred sig snabbt genom salen, alla huvuden vändes och såg åt mitt håll. Jag svalde besvärat när Tobi-san lade en vänlig hand på min axel, glädjen sken i hans ögon och han öppnade munnen för att säga något.
“Vänta lite, jag känner igen dig!” sade en man iklädd en kanariegul kostym till vänster om mig. Han gick närmare och stirrade ohämmat på mig uppifrån och ner. “Är inte du pojken från Sommarskandalen?”
Andan fastnade i halsen på mig, en fullkomlig kyla drog över mig. Jag försökte desperat komma ihåg hur man andades. Den kanariegult klädda mannen fortsatte prata utan att märka något.
“Du fanns med på en av bilderna som vi inte publicerade, jag hade ingen aning om att du hade mörka ögon. Intressant eller hur. Det skulle mer passa med…”
Jag hörde inte fortsättning. Det snurrade i huvudet, hur jag än försökte kunde jag inte komma ihåg hur jag skulle ta nästa andetag. Det började svartna inför min blick. Det sista jag hörde var en välbekant röst ropa skräckslaget.
“REI!”

Fortsättning följer…

[Här avslutas Rei x 2 (Del 11). Trots lång väntan så kom alltså fortsättning. Hur kommer det gå för Rei-chan? Hur länge kommer hans förflutna att jaga honom?
Snart kommer också Rei x 2 Extra med Ryou-sans och Shizuka-sans historia. Fortsätt läsa. Ert stöd är ovärderligt.]

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading ... Loading ...
Author:

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.