Home » Ej Erotik » En bättre plats

En bättre plats

Posted in Ej Erotik

När de hittade mig hade snaran slutat gunga och min kropp hade blivit alldeles kall och stel.
Mamma skrek, satte sig på knä och slog armarna om mina ben…

Det var det sista jag såg innan min själ frigjorde sig från min kropp och svävade ut i evigheten
Långt borta såg jag en gestalt stå och vinka, när jag kom närmare såg jag att det var Amir. I
sin famn höll han vår kommande son. Äntligen var vi tillsammans igen.

Hon hade ingen aning vad som väntade henne när hon gick uppför trappan. Inom några få
korta sekunder skulle hennes liv slitas sönder i små, små bitar. Hon skulle uppleva en mors
värsta mardröm. Tre trappsteg kvar, två, ett. Neej! snälla gode Gud, säg att det inte är sant,
det får inte vara sant. Det kan inte vara sant…
Hon sprang fram till sin dotters livlösa kropp, sjönk ner på knä och slog armarna om dem. De
var alldeles kalla. Gud, hon måste göra något, det måste vara något hon kunde göra…
Hon ställde sig upp och försökte få ner henne men ju mer hon drog desto mer drogs snaran åt
och hon sjönk ner på golvet av förtvivlan. Plötsligt orkade hon inte hålla det inne längre och
hon skrek ut sin sorg.

Jag hoppas att detta avskedsbrev ska göra det lite lättare och att ni ska förstå att jag kommer
att få det bättre därborta. Jag vet att ni vill att jag ska vara lycklig och det blirjag nu. Jag kan
inte leva med tanken på att vårt barn aldrig kommer att få någon far. När Amir dog så följde
en stor del av mig med honom och nu blir vi äntligen förenade. Jag vet att det finns många
”frågetecken” runt Amirs död men jag har inte orkat berätta förrän nu.

Jag kan fortfarande höra deras röster i mitt huvud. Hur de svor över hans hudfärg och
ursprung. Jag såg i Amirs ögon hur ledsen han blev över vad de sa men de lyssnade inte på
mig när jag skrek åt dem att de skulle hålla käften för de visste inte vad de pratade om. De
närmade sig mer och mer och började knuffa på honom. Jag försökte gå emellan men en av
dem höll fast mig medans en annan strök min kind med sin fula, illaluktande hand.
– Va faan duger inte vi för då , jävla luder !
Jag spottade honom i ansiktet och såg någonting blixtra till i gatlampans sken. Jag tittade dit,
en av de som knuffat Amir hade dragit fram en stilettkniv och tryckte den mot hans strupe. Jag
försökte skrika för att någon skulle höra och komma till vår hjälp men de höll för min mun.
Jag såg hur de höjde kniven och stötte in den i hans bröstkorg. Jag hörde Amirs röst
– Jag älskar dig, sedan började han hosta och blod kom ut ur hans mun. Skinnskallarna
sprang därifrån men släppte mig så snabbt att jag föll ner på den fuktiga asfalten. Amir låg
där alldeles livlös ocj jag kröp fram till honom och skakade honom. Jag tog honom i min
famn och skrek
– Amir, lämna mig inte nu, tänk på vårt barn! Hans bruna ögon tittade upp i mina och han sa
med hes röst
– Jag kommer alltid att älska dig, sedan slöts hans ögon och huvudet föll åt sidan. Jag vat inte
hur länge jag satt där med hans kropp tätt tryckt intill min. Det var som att jag vaknade till
när jag kände två armar som lyfte upp och bar iväg mig. Jag kommer ihåg att jag skrek åt
honom att släppa ner mig och lämna mig hos Amir.

Jag kan inte föda ett barn till denna ondskefulla värld. Särskilt inte när jag inte har Amir med
mig. Vad skulle jag kunna svara när barnet frågar varför hans far inte är med oss. Hur ska jag
kunna förklara att han blev mördad på grund av att han kommer från ett annat land och har
mörkare hy. Det blir bättre så här. Jag vet att många kommer att tycka att jag gjorde fel. Vad
har jag egentligen för rätt att låta barnet dö också ? Jag vet fortfarande inte svaret, allt jag vet
är att jag inte kan vänta längre. Det är därför jag väljer denna utväg. Jag villinte att ni ska
känna dåligt samvete och tänka att om ni bara gjort det eller det så skulle detta aldrig hänt.
Någonstans inom mig vet jag att det här ärdet enda rätta. Snart är jag hos Amir igen. Jag kan
se honom framför mig, hans svarta mjuka hår och hans underbart bruna ögon. Jag kommer
aldrig älska någon som jag älskar honom.Snälla, det är viktigt för mig att veta att ni inte
kommer att sörja, En dag är vi alla tillsammans igen. Jag älskar er så otroligt mycket. Jag vill
att ni läser mitt brev så fort ni känner sorg och kanske ni en dag kan säga att ni förstår varför
jag gjorde detta. Jag kommer alltid att älska er…

En tår rann längs hennes kind ner på den rödbruna bibeln.
Nej, hon skulle inte gråta. Det villeinte hennes dotter, men hur skulle hon kunna hålla inne all
denna sorg att förlora sin enda dotter.
Prästen hade just avslutat sina sista ord och dotterns far hjälpte henne upp. De gick arm i arm
fram till den öppna kistan. Där i vilade hennes vackra dotter i sin mors brudklänning. Hon låg
med håret utslaget över den vita spetskudden och med de röda läpparna lätt stängda. Runt
hennes hals låg det halva silverhjärta som Amir hade andra halvan av. Orgeln påläktaren
började spela ” The Rose”. Det hade alltid varit hennes dotters älsklingslåt. Hon tittade upp
mot läktaren och såg Amir och hennes dotter stå där hand i hand med deras son. Sedan
försvann de. Hon visste att hon alltid skulle sakna henne men det stämde nog ändå, hon var
lyckligare nu när hon fick vara med Amir.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading ... Loading ...
Author:

Comments (1)

  1. Jag kan inte med ord beskriva hur bra jag tyckte att denna text var. Jag gråter även nu, den femte gången jag läser den.

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.