Home » Ej Erotik » Axel

Axel

Posted in Ej Erotik

Axel njöt, han hade svårt att tro att det som hände verkligen hände på riktigt och inte bara i en dröm men det hände faktiskt. Orsaken till att han undrade om han drömde eller inte var att han i så många år hade drömt om det här ögonblicket. Han hade drömt om det varje dag i vad som kändes som en evighet och nu hade det äntligen inträffat. Trotts att det var så otroligt att chansen att det skulle hända i princip varit försumbar.

Men nu låg de där, Han och Axel. Nedkrupna under täcket i Hans säng, i Hans rum, i Hans hus. Där de låg under täcket endast iklädda kalsonger kunde Axel känna Hans varma hud mot sin när han höll Honom hårt i sin famn. Axel höll Honom som om han var rädd att Han skulle försvinna om han släppte taget. En orimlig tanke som antagligen delades av Honom också då Han höll Axel minst lika hårt i sin famn. Tack vare detta kunde Axel känna hur Hans bröstmuskler trycktes mot sitt eget inte lika vältränade bröst och Axel kände hur Hans kroppsvärme värmde honom ända in i märgen. Axel borrade ned ansiktet i Hans halsgrop och snusade av Hans doft. Den var underbarare än någon parfym i världen kunde framkalla. Axel andades Honom mjukt på nacken och kände hur Hans hud knottrades. Axel höll honom ännu närmare; om det nu var möjligt. Axel slöt ögonen och slappnade av, ingenting i världen kunde få honom att må dåligt just nu.

Allt var mörkt omkring honom, han var bara halvt vid medvetande. Sömnen började ge efter och han började ta in uttryck från omvärlden. Det var något som kändes fel men i hans nuvarande tillstånd kunde han inte komma på vad det var för något. Hade han glömt något? Nej, det var något som saknades, det var kallt på något sätt. Axel slog tvärt upp ögonen när han insåg vad det var som var fel. Han var borta, Axel var helt ensam under täcket. Axel vred panikslaget på huvudet för att se om Han befann sig någon annan stans i rummet. Det gjorde Han inte. Axel kände hur paniken började ta överhanden och han hoppade upp ur sängen och sprang tanklöst runt i rummet och tittade på de mest befängda ställen efter honom. Under sängen, under mattan, i garderoben, under skrivbordet, bakom bokhyllan. När Axel konstaterat att Han inte fanns någonstans i hela rummet ökade paniken och han började hyperventilera. Efter ett tag slutade han emellertid med detta och kröp ner i fosterställning under täcket. Axel skakade lätt, som av kyla men det berodde egentligen på ensamhet. Skuggorna i rummet kändes mörkare och hotfullare nu när inte Han var där och kunde sprida trygghet. Ensamhetstonen började ringa i Axels öra samtidigt som han somnade igen. Ensam, förtvivlad och övergiven.

Allt var mörkt omkring honom och sömnen började ge efter ännu en gång. Undermedvetet tog hans kropp in intryck från omvärlden. Under tiden som sömnen jagades längre och längre på flykten blev han mer och mer medveten om intrycken som undermedvetet tolkades av hans hjärna. Någonting var annorlunda även denna gång. Det var inte riktigt som han mindes det men det var fortfarande som det skulle. Nu var han helt vaken och kunde tolka intrycken på ett mer vaket sätt. Värmen var tillbaka. Axel öppnade ögonen och såg att Han låg bredvid honom igen. Han låg på sidan med ena armen över Axels bröst och tittade på honom. När Han såg att Axel tittade tillbaka på Honom log Han mjukt och drog Axel närmare sig i en hård omfamning och kysste hans mun lätt. Axel drog sig bort från Honom med en känsla av ilska och förvirring. Han tittade undrande på Axel och han förklarade varför han gjorde som han gjorde. Han skrattade lätt och förklarade för Axel att Han bara varit på toa och avslutade med:

– Jag kommer aldrig att lämna dig!

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading ... Loading ...
Author:

Leave a Reply

You must be logged in to post a comment.